I dag är det ett år sen mina dagar som hästägare tog slut. Min käraste Big Lady Zola fick fortsätta springa vidare utan oss. Det var i natt ja insåg det och tårarna kom rullande, att man kan sakna ett djur så himla mycket! ja saknar stall livet också för den delan. Att kunna åka dit och rensa tankarna och filisofera. Men men livet måste gå vidare. Ja har lilla Alice som tröst. Nog för att det inte alls är samma sak att ha en liten söt lurvig katt, som en stor häst.
Får se om jag kommer igång med bloggandet detta år. Förra året var jag duktig ett tag i alla fall haha.
Ha det bra och go fortsättning på nya året!
Min fösta och ända tatuering, till mina av dig Zola <3
Kommentera